Även Ina pratade om kostymbyte. För många år sedan var jag på en kurs i Norge och Ina var kvar hos sin valp, Cindy, i Jönköping. Under en meditation visade hon mig hur hon med hjälp av en "dragkedja" klädde av sig sin boxerkostym och hur hon sonika helt enkelt klev ur den. Hon visade mig att hennes själ var en helt annan än en hundsjäl och den själen som hon visade var helt fantastisk.
Jag grät och grät under meditationen för jag trodde då i mitt ego att hennes tid var kommen trots att hon var ganska ung då, men hon ville bara visa mig på ett tydligt sätt att själen går vidare. Det är bara hennes gamla kostym som i det här livet varit en boxerkostym, som blir kvar på jorden. Av jord kommen av jord ska du bliva - eller vad är det som prästen säger vid jordbegravningar??
Då jag har träffat många mediala människor under åren, så fick jag gång på gång bekräftelse på att Ina hade en annan själ än en vanlig hundsjäl.
Det tog många år innan det var dags för mig att ta det svåra beslutet om att låta henne resa hem igen. För det var precis så - att resa hem!! Hon ville resa och bad också om detta. Kroppsligt så var hon 10.5 år och det är en hög ålder för en boxer. Hon var pigg och glad, men hade fått attacker några gånger då hon helt utan anledning tappade bakkroppen och ramlade omkull. Hon åt, drack och busade precis som vanligt och veckan innan veterinären skulle komma så festade vi och hon fick äta allt som hon älskade.
Vi åkte på en konsert med Tommy Körberg i Trosa och där fick man äta så mycket grillat kött man ville, det ingick i priset. Jag som är vegetarian (äter dock fortfarande kyckling och fisk) gick gång på gång till grillen och tog Entrecote. De måste ha trott att jag kunde äta hur mycket som helst för det var Ina som fick allt kött. Hon åt och åt - ögonen lyste av glädje eftersom hon älskade grillad Entrecote.
Dagarna innan Åsa, veterinären kom hem, så ordnade jag med en middag då alla kompisar två och fyrbenta kom och sa på återseende!!! Aldrig adjö för det ÄR på återseende!! Vi träffas ju igen, men det har våra stora egon mycket svårt att smälta och ta in!
En av mina assistenter och elever, Lisa, hade med sig chokladbollar eftersom det var en av Inas stora favoriter, men hon köpte fel sort. Ina åt bara dem från Delicato och hon tittade på chokladbollarna som Lisa hade med sig och bara suckade. Det blev Ostkaka istället som plåster på såret och annat som hon älskade.